Countdown all over again

Så. Det pirrar lite i magen när jag tänker på det. Den sjätte december lyfter jag från Göteborg och flyger till Barcelona. Där väntar jag i sex timmar, innan jag flyger vidare till Paris. Allt för att få den billigaste resan.
Paris Paris Paris... fy fan vad najs. Men, undrar om Disneyland verkligen har öppet under vintern? Målet med resan är att jag ska övervinna mina rädslor, flyg - hiss - och rollercoaster- rädsla.

Ikväll ska jag spela squash med Pelle. ^^ haha, det ska bli roligt men är nervös som fan. Alla säger att det är skitsvårt, men det är ju bra träning så. why not, liksom? Sen åker Ricky Picky Persson och jag till Tanja som fyllde år igår - GRATTIS! Du har nu bara 364 dagar kvar tills du blir 18! ;)

En annan sak ska också göras idag. LInn Pinn och jag ska in till stan och boka teoriprovet. Vi får se när det blir. .Shit, jag är nervös och har inte ens bokat än. Kul liv.
image26
Igår provade vi studentmössor och jag beställde mitt fort som fan. Stressigt var det, för jag var tvungen å hinna med en buss hem halv tre eftersom jag skulle klippa mig. Hursomhelst beställde jag tjejpaketet, diamantmössan(med Sverige fodringen), guldkulle och hood. Men jag ska förmodligen avbeställa lite sen. Eller mycket. Man är ju inte krösus direkt.

Simma lugnt.

Simma lugnt!

Ibland kommer det såna dagar då allt bara flyter på! Allt går hur bra som helst. Tills man kommer hem.

I skolan idag höll jag, Mimmi, Erika och André nationella svenska B talet. Jag var inte så nöjd med mitt tal, men dra på trissor! Håkan var det, så det gick bra ändå. Sen fick jag höra att Diego kan komma till Sverige den 4 februari, och då blev jag ännu gladare. Sen kom jag hem och skulle spela match. Jag var laddad till tusen, och allt. Uppvärmningen gick kanon. När jag väl kom in i matchen drog jag på mig ett gult kort och en två minuters utvisning...xD Så, idag kan man väl snarare säga att jag var en belastning, än att jag var ett bidrag. ^^ haha men det är lugnt. De som vet bakgrunden till min story fattar. Dessutom vann vi ändå.

Sen kom jag hem, gick och det var askallt. Mina föräldrar frågade varken hur det gick på talet, eller på matchen. Istället pratade de om sin Thailand resa som de ska göra 30 nov till 15 dec. Utan mig givetvis. Då känner man sig...pointless. Men det varar inte länge, för det är klart att jag vet att de INNERST INNE tycker om mig...haha.

¨Nu längtar jag till helgens årsfest och helgens pengar. och sen till nästa helg, för då får jag träffa min syster och hennes Cozmo. Sen till helgen efter det för då har hon inflyttningsfest. Och det kommer bli stentufft:;D

Idag skaffade jag facebook. Eftersom jag tog bort min lunar måste jag ju ha något annat. haha. ^^ och, jag har dessutom laddat upp bilder från zaragoza på bdb. http://hyltemanda.bilddagboken.se/



Spanien update!

Jaha, uppdatering kanske?
Kom hem från Spanien för ett tag sen. Allt där var alldeles underbart och jag vill mer än allt annat träffa Ines och Diego igen...SNART! Och det kanske går att lösa. Ines kommer om 3 mån och 2 v. Diego också, beroende på om han har slutprov då eller inte. Det får vi veta imorgon och jag hoppas verkligen att han kan komma!
Så vad gjorde vi egentligen i Spanien? Vi landade 00.25 på natten till den sjunde oktober, båda två supernervösa! Under flygresan satt vi bredvid en pratglad kärring som åkte till Gran Canaria hur många gånger som helst under året.  Hon pratade på hela tiden, och i längden blev det ganska jobbigt. Hursomhelst hjälpte hon mig att glömma bort när vi landade, och för er som inte redan visste så kan jag berätta att jag är flygrädd. Landning och start är bland det värsta som finns!
Så när vi träffat Ines och hällt vatten över Diego var alla glada och roade...utom möjligtvis...diego. ^^ Vi parkerade oss någonstans likt alla andra som också skulle sova där. Vi hade 8 timmar att spendera på flygplatsen. Det blev en massa foton och en hel del slum. Ines fick sina presenter och Diego sina. Vi hade skitkul. Sara somnade först av alla, och sov också längst av alla, med tanke på att Diego inte sov alls och inte heller Ines på grund av sin extremhosta. Jag sov en timme och fick låna kudde av Diego och filt av ines. När klockan var 7 var ändå hyfsat pigga och begav oss in mot Madrid. Där gick vi omkring, guidade av två spanjorer som inte kände till staden. Många delar var väldigt fina och många andra delar...väldigt slummiga. Det mest uppseendeväckande i madrid var nog att hur många som helst cyklade. Någon slags cykeltävling pågick och poliserna hade spärrat av vägarna. Det var helt sjukt! Vi stannade och köpte pans som vi skulle ta med oss på bussresan (4 h) till Zaragoza som började kl 12. Vi höll på att missa bussen och fick stressa som fan hur länge som helst. Jag kommer inte ihåg hur många gånger vi bytte tunnelbana. Eftersom jag ville smaka något "spanskt" så frågade jag vad Calamares innehöll..de sa: "it's fish, but not really...fish". Okej, men tack för hjälpen tänkte jag men tog ändå en Calamares baguett. Nu efter hemresan har jag kommit fram till att det är en tioarmad bläckfisk. Friterad i baguett: himmelriket!<3 Bussresan "hem" var lång, jag sov mestadels men satt också och snackade med våra spanska vänner.
Väl i Zaragoza  träffade vi Pedro som skjutsade oss vårdslöst genom staden...xD Oh dios mio! Vilken vansinnesfärd. Men, jag hann ändå upptäcka att Pedro har underbar musiksmak! the Killers, Muse, Bloc Party - you name it! Väl "hemma" träffade vi Inés mamma som jag skämde ut mig för direkt. Jag räckte fram handen, medan hon var på väg att krama mig och pussa mig på kinden. Jag vill inte ens veta hur röd jag blev i ansiktet då! Livet i festivalstaden började med en kall dusch och nya kläder, sen satt vi och chillade, åt och på kvällen blev det utgång med Maria, Inés, Pedro, Diego och Sara såklart. Sara som..drack mycket smirnoff med redbull och un poquito rödvin. Hon blev måttligt full och tjatade om folks nummer. Folk i Ryssland, Tyskland ja...anywhere. Vi kom hem omkring fyra den första natten.

Dagen efter träffade vi Maria ganska tidigt på dagen, dvs. omkring fyra på eftermiddagen. På grund av värmen och siesta - fiesta aspektet går de flesta inte ut förrens sent på eftermiddagen. Vi drog och åt pans och umgicks. Fest på kvällen igen, och hem sent igen. jag har för mig att det här var kvällen Ines drack en aning för mycket och sprang omkring och ringde på porttelefoner.

På tisdagen gjorde vi samma sak som innan. tog det lugnt under dagen och träffade folk. Diego var på universitetet så honom såg vi inte mycket av. På kvällen var det utgång återigen.

På onsdagen skulle Diego till universitetet igen och senare på natten, runt 3, skulle han hämta sin vän Alex på bussterminalen i Zaragoza så han skulle inte med ut och festa. Vi drog till ett ställe som tillhörde festivalområdet, kallat Interpeñas. Där dansade vi, drack vodka y un poquito de limón och snackade med nya människor. Vi träffade Ines vänner, däribland Angela och hennes pojkvän som förmodligen hette Juan som alla andra. Jag kommer faktiskt inte ihåg. ^^ Jag och Sara började vår räd mot den snälla kvinnliga bartendern. Vi snodde plastglasen som drinkarna serverades i just för att de var tryckte med Zaragozas märke. Bartender märkte att vi var från norden p.g.a våra ögon, påstod hon. Det var snällt tyckte jag. Vi hade hemskt roligt på Interpeñas den kvällen och kom nog inte hem förrens sju på morgonen då hennes mamma var på väg till jobbet. Men, hon tog det med en klackspark och bara stod och skrattade. ^^ Härligt. Den kvällen var det väldigt skönt att komma i säng för vi hade stått och väntat på taxi i evigheter och under nätterna var det riktigt kallt!

På torsdagen var vi inne i stan och shoppade lite. dvs. en timme. Lagom för att jag skulle hinna köpa ett par skor, en kjol och två tröjor innan vi skulle hem igen. På kvällen träffade vi nya kompisar till Inés. Juanma, Jorge och en massa annat folk. Kvällen spenderades delvis på nöjesfältet, där Diego och jag kastade pil och vann ett gosedjur som jag fick med mig hem. Scratch heter han och kommer från Ice Age. ;) Ni känner säkert till honom. När vi kom till interpeñas träffade Sara och jag en bartender - cristian, som hade bott i Umeå i ett år och pluggat. Han kunde ytterst lite svenska men var väldigt trevlig och prata med.

På fredagen var vi alla lite nere och gjorde inte så mycket under dagen: Det var vår sista dag och jag ville verkligen inte åka hem. På kvällen bestämde Sara och jag oss för att vi ville följa med Diego och Alex till nöjesfältet och oktoberfesten. Kön in till öltältet var hursomhelst flera mil lång och vi gav upp efter.. några timmars väntande. Då hade Sara och jag hunnit åka en kolorado liknande sak som fotade våra ryggar, tyvärr. Annars hade vi lätt köpt fotot. Sen tvingade jag Diego att följa med Sara till Revolution som jag inte vågade mig på. istället stod jag kvar i kön och lyssnade på killgänget bakom mig som skrev Hola Rubia! i megafonen. Jag var nog lagom döv efter det. Vi drog till slut till festivalområdet där Ines var - inne på ett disko som var fullt och Sara och jag inte kom in på. Så med Sangria i väskan satt Sara och jag och väntade i en evighet. Alex och Diego var förståss också med och efter ett tag blev Diego måttligt irriterad och vi började dra oss därifrån. Då mötte vi ines som var aspackad och jätteledsen. Vi åkte in till stan och satte oss på en "paneria" och köpte mackor och juice och bara satt och snackade. Vi kom hem seeeent på lördagmorgonen och sov nog bara en och en halv, två timmar.

Dagen efter väckte Ines pappa oss och vi åkte till bussterminalen för att möta Diego och Alex. Det var sorgligt att lämna ines och hennes familj där, och det blev en hel del tårar. Bussresan var inte heller så enkel. Sara satt och sov och jag satt och tänkte. När vi var framme i Madrid gick vi omkring återigen och sen begav vi oss mot flyget. Avskedet var kasst, riktigt urkasst. Alla var trötta och stressade så det blev lagom misslyckat. Innan vi boardade hade Sara hunnit tappa min biljett också. haha..xD Jag tog det varligt, att stanna där hade bannemej inte gjort mig någonting! Men på flyget blev det dystert och inte många ord sades.

Väl hemma hos Sara åt vi bakad potatis och fruktsallad och kollade på bilder från Lazurny. Då tänkte jag: Okej då, jag har väl ändå saknat svensk mat liiite. ^^ haha Men Calamares är något jag aldrig kommer glömma. <3 calimocho är en annan spansk favorit. Coca cola och rödvin. GOTT! 


Helgen då! Jag jobbade natt på McDonalds både i fredags och i lördags, och tack Linn för att jag fick sova hos dig! Det gick bra att jobba, bortsett från en hel del fulla människor som går en på nerverna. Men, jag lever ju fortfarande så det är onödigt å klaga.


One Republic - Apologize
Justin Timberlake - Summer Love
Klaxons - Golden Skans <3
image22image24
Återigen - Bilder från lazurny.

Still I rise

Jaha. En dag kvar. Imorgon smäller det...nervositeten har lagt sig lite, nu ska det mest bli skoj.
Italienska prov snart, sen tänker jag dra mig hemåt. För aldrig att jag stannar kvar mellan 9 och 15.20. ALDRIG! Nej, jag ska hem och tvätta...Kul liv.
Några som har ett kulliv är Hare Krishna. Erika fattar, Mimmi också förhoppningsvis. religion satt igår, MVG, nöjd som fan. :)
Jag har hittat världens bästa dikt, av Maya Angelou.

Still I Rise
 
 
 You may write me down in history
With your bitter, twisted lies,
You may trod me in the very dirt
But still, like dust, I'll rise.

Does my sassiness upset you?
Why are you beset with gloom?
'Cause I walk like I've got oil wells
Pumping in my living room.

Just like moons and like suns,
With the certainty of tides,
Just like hopes springing high,
Still I'll rise.

Did you want to see me broken?
Bowed head and lowered eyes?
Shoulders falling down like teardrops.
Weakened by my soulful cries.

Does my haughtiness offend you?
Don't you take it awful hard
'Cause I laugh like I've got gold mines
Diggin' in my own back yard.

You may shoot me with your words,
You may cut me with your eyes,
You may kill me with your hatefulness,
But still, like air, I'll rise.

Does my sexiness upset you?
Does it come as a surprise
That I dance like I've got diamonds
At the meeting of my thighs?

Out of the huts of history's shame
I rise
Up from a past that's rooted in pain
I rise
I'm a black ocean, leaping and wide,
Welling and swelling I bear in the tide.
Leaving behind nights of terror and fear
I rise
Into a daybreak that's wondrously clear
I rise
Bringing the gifts that my ancestors gave,
I am the dream and the hope of the slave.
I rise
I rise
I rise.

RSS 2.0