Stackars älskade son.

Aron är fortfarande snuvig, och nässugen vi har är värdelös så man får suga flera gånger. Det gillar han inte och till slut gallskriker han, och känner mig så elak. För att inte tala om näsdropparna... fy...

Men det har gått bra att ha honom i spjälsängen, nu är han nog van vid att sova där. Fast efter sista amningen på morgnarna brukar jag ligga och mysa lite med honom.

Idag får vi besök som sagt, känner lite press på mig att här ska vara fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0