Besök på förlossningen
Idag har varit en jobbig dag. Vaknade tidigt och mådde illa, sen kom huvudvärken och andningsproblemen. Jag fick ont när jag andades och det kändes jättejobbigt, så jag ringde sjukvårdsupplysningen. De rekommenderade mig att ringa min barnmorska för kontroll, så jag gjorde ett tappert försök att få tag på Carin efter telefontid. Ringde vårdcentralen som lyckades få fatt i henne så att hon kunde ringa upp mig. Ronny kom hem halv tolv och kvart i tolv var vi hos Carin.
Blodtrycket hade ökat ytterligare, på bara två dar. Nu låg det på 125/80, och jag har inte ens jobbat på ett dygn. Hon frågade om jag var stressad, men det tycker jag inte. Hon ringde förlossningen som bad oss komma in, så Ronny och jag körde direkt in till Halmstad. Kvart över ett var vi framme, CTG togs - jättehäftigt att få se hur barnets hjärtslag varierar och min livmoder arbetar! De väntade ungefär tjugo minuter innan de tog mitt blodtryck igen, för att jag skulle ha lugnat ner mig. Även då visade det 125/80. De sa att det är normalt men att man ska ha koll så att det inte stiger för mycket. Tydligen är det ganska vanligt för vissa att ha ökat blodtryck. Vi tog prover och de kände på magen. Barnet har sjunkit ner och antagligen fixerar det sig hyffsat snart. Eller blir åtminstone ruckbart, som man kallar det. Klockan två fick vi veta att vi skulle vänta i två timmar på provsvaren, så vi väntade och väntade. Till slut slumrade jag till och Ronny med. Halv fyra fick vi veta att proverna varit bra och att jag antagligen har, antingen mag-katarr eller något slags förkylningsvirus. Klockan fem var vi hemma igen, dödströtta.
Det känns skönt att ha sett hur det ser ut där uppe, och spännande att få prova CTG.
Tittade på unga mödrar innan, och en stackars tjej som var höggravid i förra avsnittet berättade om hur de inte hade hittat hjärtslagen på barnet. Hon dödsförklarades, och tjejen födde ut henne. Fy vad hemskt att veta att barnet i magen är dött och att man måste föda ut det ändå!
Om tjugo minuter börjar förlossningskliniken på tv4 fakta. Det försöker jag se så ofta som möjligt - det är så intressant!
Blodtrycket hade ökat ytterligare, på bara två dar. Nu låg det på 125/80, och jag har inte ens jobbat på ett dygn. Hon frågade om jag var stressad, men det tycker jag inte. Hon ringde förlossningen som bad oss komma in, så Ronny och jag körde direkt in till Halmstad. Kvart över ett var vi framme, CTG togs - jättehäftigt att få se hur barnets hjärtslag varierar och min livmoder arbetar! De väntade ungefär tjugo minuter innan de tog mitt blodtryck igen, för att jag skulle ha lugnat ner mig. Även då visade det 125/80. De sa att det är normalt men att man ska ha koll så att det inte stiger för mycket. Tydligen är det ganska vanligt för vissa att ha ökat blodtryck. Vi tog prover och de kände på magen. Barnet har sjunkit ner och antagligen fixerar det sig hyffsat snart. Eller blir åtminstone ruckbart, som man kallar det. Klockan två fick vi veta att vi skulle vänta i två timmar på provsvaren, så vi väntade och väntade. Till slut slumrade jag till och Ronny med. Halv fyra fick vi veta att proverna varit bra och att jag antagligen har, antingen mag-katarr eller något slags förkylningsvirus. Klockan fem var vi hemma igen, dödströtta.
Det känns skönt att ha sett hur det ser ut där uppe, och spännande att få prova CTG.
Tittade på unga mödrar innan, och en stackars tjej som var höggravid i förra avsnittet berättade om hur de inte hade hittat hjärtslagen på barnet. Hon dödsförklarades, och tjejen födde ut henne. Fy vad hemskt att veta att barnet i magen är dött och att man måste föda ut det ändå!
Om tjugo minuter börjar förlossningskliniken på tv4 fakta. Det försöker jag se så ofta som möjligt - det är så intressant!
Kommentarer
Fru Evelina skrev:
vad skönt att allt var bra! som sagt är det inte farligt förrän du kommer upp mot 90 i undertryck men ökar det hastigt och mkt är det såklart klokt att hålla koll på det!
min lille kille börjar nog fixera sig tror jag, för det ilar som sjutton neråt :-)
kram!
Trackback
